Mina två första semesterdagar

Efter två dagars idogt kämpande med fasadtvätt, skrapande och målande av fönster, dörr och gästhus så är jag helt slut i min tappra kropp. Ojoj. Vilket slit. Men det blir fint. När det blir klart. Dag 1: Det här lilla gästhuset kallas för ”Calles hus”. För det här lilla huset tog han i besittning från första stund kan man säga. Det är där inne han bor. Och det är där inne han typ lever i när han är här. Men just nu är han inte här. Så kan man säga. Kväll 1: Vi tog en otroligt kort tur med båten. Med solnedgång och lite fiske. Och ni vet, den där känslan när man helt enkelt känner livet i sig. Den. Dag 2: Frulle på trappan är semester ändå. Medan maken var i Västervik och besiktade båt-trailern. En stund för mig själv. Sen stod målning på agendan. Hela dagen. Kolla, vilken skillnad! Kväll 2: Och har man slitit så hårt i två dagar så badar man sen i havet. Så är det bara. Man liksom bara hoppar i. Inga konstigheter. 24 grader i havet var det denna kväll. Fantastiskt. Och typ vindstilla. Och helt myggfritt. En dubbeldusch kom flytande. Jag vill och jag vågar. Vågar ta min alldeles självklara plats här i världen. Som inte alls var lika självklar när jag tragglade mig fram som en ung tjej, på väg att bli kvinna. Då var det tufft. Så väldigt…..tufft. Tex med alla ”borden” som vi tjejer, eller jag, jag kan ju bara prata för mig själv egentligen, hade att följa. Och om jag tyckte annorlunda än flocken….ja listan kan göras lång. Så att säga. Men det var en annan tid då. Nu är det en ny tid. En ny generation människor tar sig an framtiden. Redo att göra om. Göra rätt. Som 46 åring försöker jag så gott jag bara kan. Försökte även som tonåring. Jag önskar så att jag som 15 åring hade styrkan som jag har nu. Som en fortsättning på min tanke om att vi kvinnor har all rätt i världen att ta just våran egen plats här på jorden, så ägnade jag sedan Kvällen åt att lyssna på Katarina Wennstam. Herregud,Så klockrent. Så på pricken. Jag ber er, kvinna som man, pojke som flicka, helt enkelt du människa av detta universum, ta en timme av ditt dyrbara liv och lyssna på vad denna människa har att säga. Lyssna på varenda minut. På vartenda ord. Ända till sista meningen. Tack Katarina! You nailed it! All kärlek!