Killen som typ för en blinkning sen, på darrande ben, gav tomten napp och nuttis i julklapp. Killen som typ nyss hade de gosigaste kinderna, de rundaste låren och de charmigaste armvecken, har nu vuxit upp till en ung och fin vuxen medan mamman knappt hunnit med.
Plötsligt en morgon vaknade jag upp, och ungen visade sig vara all dressed up, redo för en champagnefrukost i trädgårdsföreningen.
Klockan var 06.45 fredagen den 15 juni och dagen hade just tagit sin början.
Calles dag hela dagen!
Katedralskolan.
EK15A’s tur att springa ut genom porten för allra, allra sista gången. Känslan! Får gåshud.
Vi är så stolta över dig älskade unge!
AIK- märke på armen, Sveriges landslagströja lagom till fotbolls VM, kepsen bak o fram. Så våran Calle!
Lättnaden liksom.
Brorsor. För livet.
Stora och små kusiner.
Han kom hemförandes av farbror med familj med fin och hög skönsång till en väntande stor församling.
Välkommen hem Calle!
Presentöppning.
Sen började klockan närma sig dags för att åka in till Scandic vid stångån för att äta ytterligare lite mat. Sista gången tillsammans med klassen och mentor.
Och där drog han. Lämnade gäster och mingel.
På väg mot stan. På väg mot framtiden. Sin egen framtid. För att erövra sin plats i världen.
Pappa och jag älskar dig över allt annat och vi är sååå stolta över dig Calle!
Allt blir vad du gör det till. Du har precis alla möjligheter. Och vi kommer alltid att finnas här för dig.
Life of Ingela 