Visar bilder hela sanningen?

Lite fredagsmys i solnedgången på bryggan är ju inte helt fel. Det måste ju nästan betonas som typ alltid rätt. Räkor från Allfisk upphämtade på vägen till landet. Packade i en låda med massor av is. En liten iskall riesling till det.

Som man riktigt längtade efter just den här stunden när klockan slog helg på jobbet. Snart, snart, snart sitter vi där.

Gubben och jag. I all vår tvåsamhet. En unge på studentresa på Rhodos. Åh herregud. En unge hemma med flickvännen.

Jaha, nu ska hon visa upp hur jäkla bra allt är, kanske en del av er tänker. Ja varför inte egentligen? Om det är så. Men visar verkligen bilder hela sanningen?

Jag tänker som så att den som stör sig på att det kommer inlägg från ostkusten helt enkelt bara får strunta i att läsa. Eller kanske bara rent av bestämma sig för att inte störa sig på det. Valet är ju helt och hållet ens eget. Svårare än så är det inte.

Precis som det är mitt val att publicera. Eller inte publicera.

Och bara för att jag väljer att lägga ut sk ”mysiga och härliga” små bilder, tror ni då att det betyder att det alltid är så himla bra? Sådär gosigt lyckligt. Hahahah!

Eh, nej verkligen inte. Tillåt mig småle. Har ni läst boken ”Omgiven av idioter”? Om inte så gör det. Att vi alla är indelade i fyra olika färger, röd, blå, gul och grön. Vi skrattade högt här hemma. Med en som är illröd och en som är riktigt jävla mossgrön i vårt äktenskap, gissa vem som är vem, så stöter vi på patrull ganska så frekvent emellanåt. Så kan man väl säga ändå. Men vi har lärt oss en hel del av varandra. Vilka färger är ni? Och vem av er är den största idioten? Din partner? Eller är det gubevars du själv?

Annars är vi som folk är mest. Ytterst vanligt par. Förutom den illröda förresten, för enligt boken går det omkring minst såna på våra gator. Alltså inte så vanlig. Men eftersom det finns mest av den gröna sorten så blir det liksom ganska så vanligt ändå om man lägger ihop dessa två, tänker jag. Eller vad tror ni? Kanske inte. Men iallafall. Vi är vi. Och vi kämpar på.

Tex som nu. När vi försöker hitta våra nya roller med vuxna barn i familjen. Som har sina färger. Det är inte helt självklart nämligen. Att rollerna bara faller på plats lite smidigt. Det liksom ändras på nåt vis. Plattformen ruckas. Barnen ändras först. Vilket är helt som det ska. Jag blinkade till lite – och så tog den äldsta sonen studenten. Jag blinkade ungefär sju gånger till så är det plötsligt dags för den yngre att ta studenten om två veckor. Såååå märkligt. Såååå fort går det. Och genom deras förändring behöver vi gamla stofiler ändras tillsammans med dom. Vare sig vi gillar egna förändringar eller inte. Det är bara att gilla läget. Man får jobba lite med den biten. Även om sonen den yngre anser att vi är en smula långsamma i just vår förändring.

Och medan man jobbar på den biten kan man ju lika gärna ta en tur med båten när solen skiner från en klarblå himmel och havet ligger helt spegelblankt framför en.

Man kan även äta medhavda fruktspett, som är det nya svarta. Det blir liksom lite vackrare. Istället för att knö ner alla frukter i en och samma skål så kan man trä dessa på spett.

Ett vackert fruktspett med underbara färger med finaste mannen.

Och sen är det bara att bada! Som bara den! Utav bara sjutton! Jösses så underbart. Upp och ner. Upp och ner. Herregud, Jag har badat mer den här helgen än vad jag nånsin har gjort. På flera år. Vad har hänt? Kan det vara möjligt att det faktiskt bor en liten, liten badare längst där inne i mig? Eller är det bara solsting? Eller för att kanske slippa solsting?

Man skulle kunna tåflirta lite. Om båda parter hade tyckt att det var en rimlig idé. Om man gillar varandras fötter.

Och sen en sommarkväll till. Fint ändå.

Min man vet att hans fru inte är så särskilt värst förtjust att bada där det är äcklig lerbotten. Så han har ju lagt ut stenplattor på botten som jag kan gå på. Är inte det kärlek så säg? Så från bryggan ligger det sju plattor rakt ut i havet. Så himla gulligt.

Annars är det så lågt vattenstånd just nu att när vi skulle ut med båten så fick jag hoppa ner i havet och putta ut lilla Bella från bryggan pga att skrovet typ låg på botten. Och motorn inte kunde sänkas ner.

Snipp snapp slut – så var den här helgen slut!

All kärlek till er alla från badarn!