Efter 240 minuter i bilen var jag äntligen framme.
Hos brorsan med familj. Asså, lyckan! Så värt varenda liten sekund i bilen. Att får äran att vara faster till de här tre juvelerna är bara så mycket. Så mycket av liksom allt. Men mest bara en massa kärlek.
En Guinness rekordbok till världens bästa guddotter. Bara för att hon är hon. Succé.
David har just fyllt 2 år och önskade sig låtsasmat. Det fixade hans gudfar till honom som jag hade med mig. Succé.
Och Victor som byter skepnad lika ofta som jag går i kylen och småäter, han har just fyllt 6. Självklart hjälpte vi till lite med att fylla utklädningslådan med ytterligare klädesplagg. Såsom en av de goda i Star wars. Succé.
Hjärtat bara fylls.
– Faster, jag kommer inte somna förrän du går och lägger dig.
– Somna du, så kommer jag och pussar dig på pannan innan jag somnar. Och så ligger jag här på golvet när du vaknar sen.
Klockan 07.53 lördagmorgon slog jag upp mina blå och det första jag såg var Victor som stod vid min huvudkudde och frågade,
– Faster, får jag lägga mig bredvid dig?
– Kom, klart du får!
Sen väntade en dag med allehanda aktiviteter. För en stadsbo blir det alltid som värsta djursafarit vid besök hos min bror.
Här har vi tex baggen Ernst. Hej hej Ernst. Han är den som snart blir far till kanske 9 tackors lamm, om saker och ting har gått enligt plan.
Nej, nu var det dags att hämta fyrhjulingen. David tyckte vi hade väntat alldeles för länge på den. För att hämta ved och halm. Vi skulle bädda åt både hästar och får.
Fyrhjuling kan vara det bästa han vet.
Och jag kände att som stadsbo hade jag ju verkligen rätt kläder med mig för att åka släp bakom motorcykeln. Men så jäkla roligt det är. Får nästan som en Flashback från barndomen och vi åkte bakom mostrar och morbröders skotrar uppe i Jokkmokk för många herrans år sedan.
– Sladda pappa! skrek alla barnen. Och jag med!
Halm överallt.
Storasyster är väldigt stor i vissa lägen.
Här bäddar vi åt fåren som ska bli av med ullen nästa vecka. Då behöver de vara inomhus ett dygn först, för att torka.
Och här är förlossningen. Som ska användas här i vår när det är dags för lamning och bl.a. Apa och Chewbacca ska bli mammor. Om Ernst nu har lyckats med sitt uppdrag.
Och så har vi den vackra Tristan. Som föddes i ladugården och som sakta men säkert har tagit mark och nu plötsligt har kommit ända in i värmen.
Lördageftermiddag åkte jag hemåt igen. Efter en helt vanlig skogspromenad där Celeste satt på Rhinas hästrygg hela vägen runt var det dags för mig att sätta mig i bilen 240 minuter igen. Gillar inte avsked. Så kan man säga.
Hemma hade jag bokat Brunch åt hela min familj på söndagen kl 10.30 på Vreta klosters Golfklubb. Förra året var alla söndagar fullbokade när jag försökte få bord.
Så där hängde vi på låset och var först på plats nu på förmiddagen.
Herregud så otroligt gott det var!
Och ingen brunch utan pannkakor! Löjligt gott!
Tack för den här helgen!
All kärlek!
Life of Ingela 