Bara sex granar

Årets granhuggardag!

Traditioner är viktiga. För vissa är det mycket viktigare än vad det är för andra. Traditioner alltså. Så är det bara. Inget är rätt och inget är fel.

Min man har tre yngre syskon. En lillebror. Och två lillasystrar. För dem allihopa är det fullt förståeligt, väldigt viktigt att ha en julgran från den plats där de alla fyra tillbringade varje sommarlov när de var små. På den platsen där deras pappa är född och uppvuxen och där han byggde en egen sommarstuga som hans barn sedermera lärt sig att älska.

Istället för att alla fyra syskon ska åka till Mullsjö och hugga varsin gran varje år, så har de kommit på ett rullande schema där varje syskon åker var fjärde år och hugger alla granar åt alla det året. Och har det syskonet tur så hänger nån mer i dens familj med och hugger. Elle bär. Eller bara håller sällskap.

I år var det vår tur. Igen. Kändes det som.

Vi drog vid halv nio i morse.

Och anlände två timmar senare rill ett fantastiskt vinterlandskap. Jösses. Det hade snöat ordentligt märkte vi när vi kom fram. Fifty shades of white.

Då det var så mycket snö att inte ens vår fyrhjulsdrivna bil kom fram, var det bara att ta hjälp av apostlahästarna och börja pulsa. Med både såg och yxa och presenning i händerna.

Nu var vi på jakt efter de fem vackraste granarna i hela skogen. Beware alla granar!

Plötsligt. Stannade vi.

Älgarna hade visst lämnat fina och färska spår efter sig här i skogen, visade det sig denna morgon. Och det är ju bra komiskt att de är ute och spatserar när det faktiskt är helt riskfritt för dem. Skrattade så jag kiknade.

Och när vi hade kommit så här långt så pep det till i telefonen. En av mina svägerskor önskade sig visst en ”altangran” också. Såklart. Vi fixar. Sex granar.

Att hitta de vackraste granarna var inte så särskilt lätt då alla granar var fulla med snö och is, och grenarna typ hängde neråt pga all tyngd. Vi letade ju efter Piff och Puff granar så det slutade med att vi fick ruska alla de granar som vi ansåg hade potential att få åka hem på släpet.

Och som vi ruskade!

Efter ev godkännande så fick sonen hugga. Älskar barnarbete. Så jäkla bra det är.

Och sen var det bara att dra fram granarna till vägen där inte släpet väntade.

Två exemplar klara.

Thoho. Äntligen. Fem klara. Maken hämtade presenningen. Som vi hade lämnat en bit längre upp.

Vi slog in alla fem granar som i en liten julklapp.

Dra bara. Och sonen han drog. Fram till den sjätte granen som låg där framme och väntade.

Och han drog igen. Alltså. De här med barnarbete. Inte så illa ändå. Han behövde inget gympass efter den här dagen iallafall. Så kan man säga.

Alla sex granar på plats på släpet. Lite fika på det.

Fastsurrade och klara för leverans till alla makens syskon samt hans föräldrar.

Årets granhuggning är således helt klar. Och nästa år ligger vi och petar navelludd medan Peter med familj har den äran att hugga och leverera hem vår blivande gran. 😃😃

Nu vill vi bara se bilder på hur snygga och vackra era granar är! Show us!

All kärlek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s