Jag gillar den här stan

Efter en frukost från Starbucks. En tur med tunnelbanan. Mot Arsenal. Jag är till min läggning inte en särskilt stor katastrof-tänkare. Livet är som det är och det är bara stt göra det bästa av det man har. Gå och vara rädd gör inte saker och ting lättare för mig. 

 Men just här och då kan jag inte neka till att just en katastroftanke svävade förbi. Tunnlarna under Londons gator är otroligt trånga och långa. Liten lätt klaustrofobisk känsla. Man är väldigr långt ner under jorden  och det är oändligt med människor i ständig rörelse. Skulle nåt hända här… vad sjutton skulle vi ta oss till? 

 Bort med den tanken helt enkelt. 

Väl framme i Arsenal kom vi direkt från tunnelbanan upp i ett helt vanligt villaområde. 

Här bor folk. Här lever de sina liv. Med allt vad det innebär med jobb och skola. Deras vardag. 

Efter 5 minuters promenad var vi framme vid Emirates Stadium. Fel lag. Men rätt sport. Så att säga. Rätt cool arena i vilket fall som helst. 


Vi bestämde oss för att ta en guidad tour runt hela arenan. Med hörlurar på fick vi sen se, höra och försöka att känna känslan från det allra, allra innersta. Från garage där spelarna kommer inför match. Till omklädningsrum. För både hemma och bortalag. Pressrum och så rummet dit ”only members” har tillträde. 83 stycken såna members finns det. För ca 1,3 miljoner kronor och sen tio års väntan kan även en plats bli din. Och då ingår en egen namnad krok stt hänga din jacka på såklart. 


Sponsorläkrare. 


Spelartunneln. Strax innan avspark. Känn den känslan. Inför fullsatt arena. Jublet. 



Omklädningsrummet för bortalaget. Calle under Manchester City- tröjan. Så klart. Adam under Manchester  United-tröjan. Så klart. Och de hängde bredvid varandra. 

 Så här nära Zlatan har jag nog aldrig typ varit. Han kan ha suttit just här. Hans grejer kan ha legat just här. 

Hemmalagets omklädningsrum. 

Här har massörer lite att göra. 

Här sitter de efter match och gosar sig efter jobbet. Eller är det deras arbetstid. 

Arsene Wenger’s stol under match. 

Presskonferens.  

Tillbaka till hotellet. Utsikten från vårt hotellrum ger lite kalla kårar längs ryggraden ändå. Spännande om det skulle dyka upp ett par tioåriga tvillingflickor. 


En skön pub med namn Bills. Lite plockmat innan den riktiga middagen vi hade bokat på ett annat ställe. 


Sen. Orso. En italiensk pärla vid alla teaterdistriktet runt Wellington Street. 


Efter två hela dagar här i London kan jag konstatera minst två saker. 

Jag gillar den här stan. Väldigt mycket. Allt det rustika. Man kan nästan känna historiens vingslag vart man än går. Byggnaderna. Pulsen. Men som ändå inte känns stressig. 

Och jag tänker garanterat komma tilllbaka. 

28300 steg i bilder 

Kingsway Hall. Här bor vi. 

En fredagsmorgon kl 06.40. Att vakna till ljudet av ett enormt glaskross efter en natt i världens kallaste hotellrum skojar man inte bort hur som helst. Rivstart kan man säga. 

För att orka göra London var det viktigt att snabbt få i oss lite att äta. Frulle alltså. Maken hade hittat ett ställe på nätet som vi ville pröva, The Breakfast Club. Ingen förbokning. Så det gällde att vara i tid. 

Mitt crew. 

Efter ca 15 minuters gående hade vi hittat det lilla hålet i väggen. Vi tyckte att vi var ute i väldigt god tid och ändå fick vi stå i kö i ca 30 minuter. 


Adde fick ändå gå och köpa sig en väntmacka i väntan på den riktiga frukosten. 

Väl inne konstaterade vi allihopa att det var verkligen värt väntan. 

Efter den här ”frukosten”, måltiden, hoppades vi att grabbarna inte skulle behöva äta än på en timme iallafall. 


Nu var vi redo.  Gruppbild 1. 

When in England. Viktigt ”kom-ihåg”. 

Oxford street. 

Hyde Park. Gruppbild 2. 

Gillar dom här tre. Rätt mycket faktiskt. 

Picadilly.


”Titta in i kameran nu allihopa!”  Inte helt värdslätt när solen sken från den londonska himlen. Gruppbild 3. 


Såja. Bättre. Picadully Circus. Gruppbild 4. 

Vilket väder! 


Trafalgar Square. Gruppbild 5. 

En liten vätskepaus. Och påfyllning av foder för de som behövde det. 

Sen promenerade vi vidare. Herregud, som vi har använt våra apostlahästar. 


Riksdagshuset. Gruppbild 6. 

Big Ben. Gruppbild 7. 

Och så sist men inte minst. 



Buckingham Palace. Gruppbild 8. 

Vid halv åtta hade vi bokat bord för middag. På Beast. 

Här hade vi att välja mellan King Crabs eller olika köttbitar. Och man beställde i antal gram eller rent av kilovis av det man ville ha. Vi drog till med ett kilo kött och 409 gram krabba. 


Tack London för en magisk dag. Och tack finaste killarna för att jag har fått möjligheten att uppleva det här med er. 

Sommar nu otroligt mör i kroppen. Och med blåsor under fötterna.