Vänta lite – ska bara svettas klart först

Nu var det länge sen. Länge sen jag skrev nåt.

Jag har så otroligt mycket jag vill skriva om. Så mycket som bubblar under ytan. Så mycket som finns inuti mitt system som egentligen inte vill annat än att bara få lite luft under vingarna. Så mycket känslor. Så många ord.

Men jag vet inte ens var jag ska börja.

Det är en pandemi. En pandemi som det känns som om vi inte kommer att se slutet av än på länge. Mutationer både hit och dit. My och Delta och vaccin. Ett vaccin som delar upp befolkningen i ”vi och ni”. Vem väljer vad? Och varför? Smittas där och smittas här. Avstånd och handsprit. Alla vill leva sitt eget liv på sitt eget sätt. Ingen vill att någon annan ska bestämma över oss. Samtidigt som ingen vill att någon nära ska bli dödssjuk och ligga och kippa efter andan på intensiven, men ändå vill alla leva ”ett normalt liv igen”. Vad är förresten normalt nuförtiden? Nån som vet?

Vänta lite. Behöver ta av mig tröjan. En svettning bara. Går över snart.

En sommar passerar. Man fyller 50. Herregud vilken upplevelse! Det började med en Överraskningsfest som heter duga, och sen ett firande hela veckan som aldrig ville ta slut, kändes det som. Att se just den där 5:an först har varit en klar utmaning för mig. Men jag börjar så smått vänja mig. Jag är så tacksam över ynnesten att få vara med så här länge. Det är fan inte så pjåkigt. Ganska mäktigt när allt kommer omkring ändå. 🙏

Vänta lite. Behöver sätta på mig tröjan igen. Fryser nu. Ett jäkla på och av hela tiden.

Jag vill ut och resa. Men är så in i Norden lycklig över att min mamma äntligen kan gå och handla själv. Så basic. Tänk att kunna gå och handla själv. Sånt man bara tog för givet 2019. Hur kunde vi? Så resandet känns inte lika viktigt längre. Så att säga. Bara min mamma kan handla på egen hand.

Förra året flyttade de hemifrån båda två. Grabbarna. Samtidigt. Vilket blev en omställning. Och den här sommaren har båda valt att byta hemort. Även denna gång samtidigt. Bara en sån sak. Så det har packats lådor kan man säga. Det har kånkats möbler. Det har städats lägenheter. Det har hyrts släpkärror. Och nu är de på plats. I sina nya liv. Precis så som de vill ha det. Och jag lovar – ingen är mer lycklig över det än jag. Eller jo, kanske de själva förresten. Och deras pappa. Som jag älskar dessa killar ❤️

Sover som en jäkla kratta. Undrar när jag sov en hel natt sist. Har svårt att somna. Men när jag väl har somnat. Ja då vaknar jag. Byter ställning. Svettas. Tar av täcket. Fryser. Tar på täcket 🤷‍♀️ Drömmer. Men va? Och så snarkas det alldeles bredvid. Som om ingenting har hänt.

Herregud! Livet rullar på. 50 år och 25 dagar. Men vem sjutton räknar?

Om två veckor ska jag på mitt livs första bokrelease. En bästis släpper sin första bok ihop med sitt jobb. Otroligt roligt.

All kärlek ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: