I en helt vanlig Icakö vid 17 tiden en onsdag

Jag brukar alltid använda mig av självscanningen på Ica Maxi när jag handlar.

Ikväll efter en kurs struntade jag av nån anledning i det och knallade rakt in i affären utan sån där ”skjutare”. Grabbade tag i en varukorg under armen och la ner det jag skulle ha.

Nu fick jag ställa mig i en sk vanlig kassakö och valde en där det stod fler människor, men enbart med få saker i varsin liten korg. Kön gick sakta framåt när en man i 30 års åldern snart var framme och då plötsligt vände sig till till en kvinna med två barn och en jääättevagn med varor i kön bredvid. Hon drog över vagn och två ungar till vår kö och det blev genast oro i ledet.

Kvinnan framför mig, men bakom mannen, sa konstaterande – jag trodde hon stod i den kön! Varpå mannen svarade – nu står hon i den här kön!

Jag passade på att byta kö och det bestämde sig även den frågande kvinnan för. Vilket medförde att hon nu plötsligt hamnade bakom mig. Kändes ju jättekonstigt.

Jag erbjöd henne att ställa sig framför mig istället. Hon slog en blick på sin klocka och sa med ett leende- Nej, det behöver jag inte. Men tack ändå.

Vi båda två tittade sedan, som på en given outtalad signal, på mannen och kvinnan i den andra kön utan att vika undan med våra blickar. De blev illröda i ansiktet. Jag tittade även på deras två små flickor och tänkte att de just nu lyckligtvis inte hade en endaste aning om vad som försiggick. De frågade sin köfuskande pappa om de inte kunde äta på restaurang sen. Och det kunde de, sa pappan. Som för att släta över att han skulle kunna känna sig som en köfuskare.

Mannen framför mig i min nya kö la upp alla sina varor på bandet. Kassörskan jobbade på och eftersom han efter ett tag började packa ner sina varor i kassar tog jag för givet att han var klar. Så jag gick helt enkelt fram och blippade mitt icakort.

Det visade sig att han inte alls var klar! Han hade två paket knäcke kvar på bandet. Hahaha! Snacka hjärnsläpp! Jag var på väg att betala hans varor. Kassörskan förstod att vi inte tillhörde varandra och visste inte riktigt hur hon skulle lösa det här. Jag bad mannen om ursäkt och frågade om han kanske tyckte det här var en jättebra idé av mig egentligen. Men han svarade inte. Jag bad om ursäkt en gång till. Men fick inget svar den här fången heller. Han kanske inte var upplagd för skämt, kände jag. Han kanske var lite stressad. Eller nåt.

Kassörskan visste först inte hur hon skulle göra, men löste situationen efter att ha pratat med sin kollega som just höll på med köfuskaren. Och jag betalade till slut sen mina egna varor. Sa till min kassörska att vad bra, nu vet du ju exakt hur du ska göra nästa gång det här händer ( som om det skulle hända ofta- att nån har så jäkla bråttom och blippar åt den före 😂 ). Precis, sa hon och skrattade. Man lär sig nya saker varje dag.

När jag packade mina kassar stod mannen fortfarande kvar och packade sina. Hans fru satt i en rullstol bredvid honom.

Då såg jag plötslig att de två började teckna åt varandra. Och förstod genast att han inte hade hört nånting om vad som precis hade hänt. Helt ovetande om att en helt okänd kvinna just hade varit i stånd att betala hans grejer.

Ja, herregud! Tror jag ska hålla mig till självscanningen hädanefter.

All kärlek ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s