Telefonen ringde på jobbet vid halv fyra tiden i eftermiddags. Jag tog luren och svarade sådär som jag brukar.
I andra änden visade det sig vara en av killarna som tog steget från oss till förskoleklass nu i somras.
– Men hej, sa jag. Vad kul att höra din röst! Vad kul att du ringer. Vad har du på hjärtat?
– Kärlek.
– Men åh! Vad mysigt. Har du kärlek på hjärtat?
– Ja, det har jag.
– Vet du, jag blir så himla glad när jag hör att du har kärlek i ditt hjärta. För det är ett så himla bra ställe att ha kärlek i.
– Ja, det är det.
Vi snackade lite vidare och till slut avslutade jag med,
– Vet du, du kan komma och hälsa på precis när du vill. Kom förbi när du vill!
Tio minuter senare knallade han in på förskolan tillsammans med en av vännerna som också lämnade oss i somras, och så kramades vi alla tre en bra stund.
❤️
Kan vi inte bara pausa här. Och ta in det här en liten stund. En sexåring som har hela hjärtat fullt med kärlek som han mer än gärna sprider med hela sin uppenbarelse.
Så enkelt. Så självklart. Så elementärt. Känna kärlek till sig själv. Känna kärlek till andra. Känna kärleken i grunden så att det bara bubblar i hela ens system.
Våga.
Känna en kärlek så stark att ingenting kan rubba den. Se den. Ta emot den. Röra den.
Det är så enormt stort!
Jag är i full tro att kärleken övervinner allt.
Till er alla – kärlek!
❤️