Oj vilket väder vi har just nu! Den varmaste majmånad på 120 år läste jag nånstans. Jag vaknar på morgonen och klär på mig shorts och linne utan att ens kolla väderappen. Jag kikar inte ens ut genom persiennerna längre för att kolla hur det ser ut utomhus. Jag har bara liksom börjat ta för givet att det är sommar varje morgon jag vaknar. Och det är ju helt underbart! Jag älskar det.
Men.
Majmånad innehåller även en massa annat. Det är ju inte bara ett väder.
Maj månad innehåller ofta tex en hel del avslutningar på saker och ting, uppvisningar. Vårfester är också ett mycket populärt inslag både i skolor och i förskolor. Grillsammankomster. You name it.
I skolorna går ett helt läsår mot sitt slut. Barnen, ungdomarna, lärare och föräldrar börjar se slutet av en termin. Nationella prov. Schemat som klassen har följt under terminen börjar plötsligt ändras. Lärarna passar på att lägga in olika sorters utflykter istället. Kanske klämmer in en friluftsdag. Tillsammans med andra klasser. Så mysigt vi ska ha. Eller en skön och avslappnande baddag. För det är de ju alla så värda efter det här årets eviga slit och kämp. Och sannerligen, det är de alla värda. För de allra flesta elever är det här årets typ skönaste tid just nu.
Men.
För en del andra är det inte alls det. För en del elever är denna årstid i skolan den absolut värsta tänkbara. Tillsammans med december. Lektioner som ställs in. Eller plötsligt läggs utomhus istället. Ett schema som ändras. Klasser som plötsligt ska vara tillsammans. Matsäckar som ska fixas.
För de elever som behöver tydliga ramar att förhålla sig till är plötsliga ändringar i rutinerna en mardröm. Plötsligt vet de inte varken ut eller in. De ställer sig många frågor, så som: Vad gäller nu? Vad ska hända? Hur länge ska detta hålla på? Med vilka ska vi vara? Och framför allt varför? Till vilken nytta är alla de här ändringarna? Vad är syftet?
Kraven på den enskilda individen höjs så otroligt mycket för att klara av dessa dagar. Den som inte lever mitt i det har nog till och med svårt att begripa hur det ens kan vara så energikrävande. Enormt med energi går åt för att bara ens ta sig till skolan på morgonen under majmånad. Och då är resten av dagen kvar att överleva. Med vilken energi då? Reservtanken som gick åt igår? För en del är det så här året runt.
Och vad händer med en elev/ människa som det ställs alltför höga krav på? Under en längre tid, eller under en kortare tid. Krav som ställs både från individen själv, varför fixar inte jag det här när alla andra verkar fixa det här så bra. samt även från omgivningen, men du, det här gör vi ju för att ha så mysigt ihop. Förstör inte det här nu för alla andra. Skärp dig.
Vad händer när känslan av kontrollen över livet försvinner?
Jo, den eleven/människan som känner en alldeles för hög kravställan i livet utan att ha några verktyg för att hantera situationerna, hittar alldeles egna strategier för att överleva sin vardag. Så enkelt är det faktiskt.
Den frustrationen som barnet/människan känner visar sig på alla möjliga olika sätt. Bland annat genom magont, huvudvärk, illamående, ångest, sorg, depressioner, oro och ängslan, ilska.
Nånstans kommer det ut. Finns inga verktyg att tillgå så spricker bubblan till sist. Med en explosion kanske. Eller ett mentalt sammanbrott.
Blir förbannad på allt och alla hela tiden. Eller bara jätteledsen. Känner sig missförstådd. Skriker och gormar. Eller bara gråter. Om inte ens det hjälper, börjar den kanske ta till händerna och fötterna och börjar sparkas eller slåss. Blir elak mot andra. Sätter sig i situationer som den tror att den har kontroll över genom sitt beteende. Som äldre kanske börjar självmedicinera med hjälp av alkohol eller droger.
Sätten för att överleva är olika från person till person. Alla hittar vi ett eget sätt när det känns hopplöst. Precis så som vår son skrev om i sitt gästinlägg förra veckan.
”Efter det tappade jag allt hopp, sparkade omkull en motspelare i ett tafatt försök att bli utvisad, och hamnade i en hätsk ordväxling med motståndaren och sedan med domaren. Ville inget hellre än att bli utvisad och avstängd i hundra år. Det var kaos, och jag grät som ett barn efter matchen. Visste att detta var sista gången jag spelade en fotbollsmatch.”
Eller när han som 12 åring sa så här om sin syslöjdsfröken:
”Mamma, jag kan lätt bli en sån som hon tror att jag är. Men det vill inte jag. Jag vill att hon ska veta att jag verkligen gör mitt allra, allra bästa”.
Och det tror jag faktiskt stenhårt på! Att alla barn/ människor verkligen gör sitt bästa. Utifrån sin egen förmåga. Det finns ingen som vill misslyckas med flit. Eller gå omkring och vara arg hela tiden. Eller få skäll jämt.
Känns kraven för höga så märks det. Mycket tydligt. Och som vuxen kan det vara bra att tänka ett varv till faktiskt. När man har en individ framför sig, eller i närheten, där frustrationen bara bubblar över, se då inte bara beteendet. Försök att se människan bakom, en helt vanlig människa som just där och då visar att kraven runt omkring och inuti sig själv är alldeles för höga.
All kärlek i värmen!
Life of Ingela 