Dörrarna har öppnats för året

Till ackompanjemang av så otroligt härliga och sköna solstrålar öppnade vi altandörrarna på vid gavel för första gången den här säsongen. I uterummet ligger möbler och dynor i en för ögat salig blandning, men noga planerat inburna i höstas för att få plats med alltihopa, och bara väntar på att få bli utflyttade.

Känslan att få öppna upp, ta ut, damma och dammsuga rent från gamla flugor och diverse annat bös är sjukt mycket härligare och roligare än att plocka in för vintern.

Förväntningen inför det som ska komma. Ledigheter. Lugn. Vila och återhämtning. Chill i solen. Några bra böcker…… eller haha. Vänta lite. Just ja. Jag är ju gift med Anders.

Äsch, jag chillar och han sliter. Det är så vi jobbar. Maken o jag. Funkar hur bra som helst. Då får vi båda två vår välförtjänta återhämtning. Så i hans ögon sliter han inte. Han liksom vilar. Och i hans ögon är jag ingen latmask, som jag var så oerhört rädd för att han tyckte att jag var förr om åren, om inte jag höll exakt samma tempo som han.

Och jag gör nytta faktiskt jag med. Tro inget annat. Klipper gräs och rensar rabatten och sånt. Men mellan där läser och återhämtar jag mig. För det är nåt jag behöver. Det är viktigt för mig. Och jag är så oändligt tacksam över stt vi har överseende och förståelse för och med varandras olika behov nu förtiden.

Och när man har skurat altaner, oljat en del kvadrat av de samma, klippt gräs och rensat rabatter är man sååå värd det första dinglet med benen från bryggan en lördagseftermiddag som denna.

På söndagen vaknade jag och slängde ett sömnigt litet getöga runt skarven mellan rullgardinen och fönsterkarmen. En varm strimma av ljus glimtade. Drog upp gardinen och solen sken från en klarblå himmel. Gick upp. Letade efter min man. Vi vaknar inte riktigt samtidigt, kan man säga. Han hade väl lämnat sovrummet för flera timmar sedan om jag känner honom rätt. Vilket jag inte hör eftersom jag använder mig av Guds gåva till mänskligheten, nämligen öronproppar. Han fanns inte inomhus. Jag öppnade ytterdörren, hörde göken som gal bortom skogen.

Hittade min man leendes samtidigt oljandes de kvarvarande kvadratmetrarna runt huset. Klockan var 08.20.

Sen åt jag frulle till synen av min man som vilandes oljade resten av altanen.

Det är kärlek!