Ok, jag erkänner.
Jag erkänner att det händer att jag ibland drar en tung suck när jag kör min lilla bil på en 80 sträcka och den föraren som kör bilen framför av nån anledning väljer att köra i 60. Då kan det faktiskt hända att jag suckar lite och funderar på vad just det beslutet grundar sig på lite granna. Att köra 60 på en 80 sträcka. I dessutom torrt väglag.
Jaja. Men vi är olika och det är ju ok, tänker jag mitt i sucken och kör där bakom.
När jag sedan svänger vänster, hamnar jag på en lite mindre väg. Den lilla vägen går förbi en liten skola som ligger precis strax bredvid, där ungarna i åldern 6-12 befinner sig. Där är det 30. Så klart. På den sträckan får man av naturliga skäl köra som snabbast i 30km/h.
Jag svänger vänster och märker att även bilen framför gör detsamma. Jag lägger mig i mina fina 30.
Då ser jag hur denna förare av bilen framför mig, nu av olika skäl väljer att fortsätta att köra i ca 60km/h. Som om ingenting har hänt. Som om den bara kan ha gaspedalen i ett enda läge. På en 30 sträcka. Meh? Vad hände nu? Det springer ju barn här!
60 på en 80 sträcka. Okej då.
60 på en 30 sträcka. Not okej alls.
Då suckar jag inte längre. Då börjar jag faktiskt fundera på riktigt vad som rör sig i huvudet på denna förare.
Och hur denna förare ens fick sitt körkort.
#livsfarligt
Life of Ingela 