En röd liten mössa 

När Klas var åtta år fick han en röd mössa av sin farmor. En röd mössa som hon hade stickat enbart till honom. 

Han älskade den mössan. Från första stund.  Från det att han hade fått den i sin hand blev den mössan en hans största favoriter. 

Han använde den varje dag. Till och från skolan. På alla raster. Hemma. Jämt. I flera år. 

Plötsligt en dag när han gick i fyran kom han hem från skolan och var helt otröstlig. Han var så ledsen men ville inte säga nåt av nån anledning. 

Vid läggdags satt hans mamma som vanligt på hans sängkant. De pratade om lite allt möjligt och då började han försiktigt att berätta om vad det var som hade hänt tidigare under dagen när han var i skolan. 

Det visade sig att han hade försökt haft mössan på sig inomhus. Han hade suttit med sin älskade röda mössa inne på lektionen och en av lärarna hade då bett honom att ta av sig den. Han svarade att han inte ville det. Läraren hade då höjt rösten och sagt till på skarpen att mössor har man faktiskt inte inomhus. Dessa plagg har man utomhus för det är ett ytterplagg. 

Klas hade slokörat tagit av sig sin mössa. Och lagt den ute i kapprummet. Sen var den dagen förstörd. 

Han fortsatte: ”hon förstår inte hur viktig mössan är för mig, mamma!”

Helt ärligt förstod inte hans mamma det heller. Hur kunde en röd, sliten mössa vara så väldigt viktig? Att han tyckte om den, det förstod hon tydligt. Men sååå viktig? 

”Jo, mamma. Mössan är viktig för mig. När det blir för mycket som händer på samma gång i skolan. När jag försöker koncentrera mig känns det som om mössan kan hjälpa mig med att liksom hålla allting på plats.”

Självklart! Så himla enkelt! Så himla enkelt när en mamma får saker och ting förklarat för sig. Tänk dig själv när livet snurrar med flera tankar och intryck alldeles för fort och samtidigt. När det känns svårt att sortera allt som händer. Känn den frustrationen. Att barnet då hittar en helt egen strategi för att överleva och att få känslan att nånstans kunna hantera och samla alla intryck på ett och samma ställe är ju helt fantastiskt. 

Tänk dig då samtidigt att nån plötsligt kommer och helt enkelt tar bort den överlevnadsstrategin för dig. Bara rycker undan mattan för dig. Känn kaoset. 

Dagen efter var det den mamman som åkte raka vägen till skolan och bad om att få prata med berörd lärare. Samt alla andra lärare som hade med hennes son att göra. 

Det mamman lärde sig den där dagen var att det här med mössor och lärare, det var visst ett helt kapitel för sig. Hon fick lära sig tex att det var ett ohyfsat beteende av hennes son att bära ett ytterplagg inomhus. Hennes son visade tydligen ingen som helst respekt mot andra genom att bära sin livsviktiga röda mössa inomhus. 

Men hon gav sig inte. Hon talade tydligt om för dessa lärare vad mössan hade för betydelse och på vilket sätt det hade med hennes sons inlärning att göra. Hon påtalade att hans rätt att klara kunskapsmålen var lika självklara som alla de andra elevernas. Och om en röd liten mössa kan underlätta för alla parter, både elev och lärare, borde det vara prio ett och alltså inte några som helst problem. 

Klas fick såklart ha sin mössa på sig efter denna morgon. Bara skolan fick vetskap och kunskap så gick det hur bra som helst. 

Och det är precis här skon klämmer och det är precis här det missas. 

Skolan har oftast tyvärr inte den tillräckliga kunskapen när det gäller barn som faller lite utanför de givna ramarna, som frångår normen av det som lärarna själva anser är det normala. Skolan har alldeles för lite kunskap när det gäller barn med nån form av npf-problematik som i det här specifika fallet. Skolan ser oftast en elev som redan är frustrerad, som visar upp sin frustration när den inte har verktyg för att hantera det som händer runt omkring sig, eller det som händer inuti sig själv. De ser oftast bara beteendet och ser sällan det som faktiskt har utlöst barnets frustration. Vad står frustrationen för? Det finns alltid en anledning. 

Den absolut största expertisen finns hos just föräldrarna till dessa barn. De känner sitt barn. Jag lovar. För sjutton! Ta vara på den kunskapen! Anklaga inte föräldrarna. Be om råd istället. Be om hjälp. Be om ett bra samarbete tillsammans med familjen. 

Den här skolan gjorde det bra. De lyssnade. De lyssnade på föräldern som faktiskt kände sitt barn bäst av alla. De ville samarbeta med den här lilla pojken som de såg slita så hårt varje dag. De ville tillsammans med familjen få skolgången att fungera så bra det bara var möjligt.

Klas fick ha sin älskade röda mössa på sig. 
Men frågan kvarstår dock. Hur kan en mössa vara en sån het potatis i dagens skola? Vad är det som gör att detta plagg får en del vuxna att se rött? 

Jag är helt övertygad om att det är okunskapen som föder fördomarna. Ju mer kunskap desto mindre fördomar och desto mer förståelse. 

Nästa gång du ser ett barn eller ungdom med mössa, keps eller med luva över huvudet inomhus behöver det inte handla om ett barn som visar upp ett ohyfsat eller ointresserat beteende. Det kan även handla om en individ som faktiskt gör sitt allra, allra bästa bara för att  klara av sin vardag. 

Det är bara du själv som väljer. Det är enbart du själv som väljer vilka glasögon du har på dig. Och vad du väljer att se. 

All kärlek!