#Me too 

Jag var 13 år och skulle börja i högstadiet. Så spännande på så många olika sätt att ha blivit tonåring och börja i sjuan. Det var med blandade känslor som jag hängde mitt sprillans nya hänglås på mitt tilldelade skåp den där första dagen av mitt nya högstadieliv. 

Att gå i den stora korridoren i mitten av Skolhagenskolan var alltid väldigt pirrigt. Det satt allt som oftast stora nior på golvet och lutade sig mot väggen med benen rakt ut i korridoren. Att gå förbi dessa var helt klart på egen risk och man visste aldrig riktigt på vilket humör de var på. Hade de lust att höja sina ben just precis när jag skulle passera så hade de det, och självklart snubblade man handlöst rakt fram. Ibland slapp man. 

Vi var många tjejer som hade börjat växa under den här tiden. Börjat få både bröst och bak en del av oss.  Samtidigt som en del av oss fortfarande väntade på just det. Det var läskigt för dem som var först med att få bröst, och det var inget roligt för de som var sist. Väldigt utsatta positioner båda två. För idiotiska uttalanden från killarna. Och nej, verkligen inte alla killar. Så klart. Men några stycken som tog sig rätten att poängtera hur stora eller små bröst vi hade.  

Jag minns en skolkompis som var bland de allra första tjejerna att växa. Henne ”råkade” killarna putta lite på varje rast så hon föll mot just deras kompis som stod väldigt välplacerad i hennes riktning så han kunde ”ta emot” henne sådär gentlemanna-aktigt med sina kupade händer. Hon sa aldrig nåt. Jag sa aldrig nåt. Men jag såg. Detta hände varje dag. 

En annan kompis berättade för mig att hon brukade ligga på rygg och blåsa på sina nyknoppade bröst varenda kväll innan hon somnade. För det skulle hålla hyn så len och fin. Det hade nämligen hennes pappa så snällt berättat för henne. Då förstod jag inte, tyckte bara det verkade väldigt märkligt. Som vuxen förstår jag precis. Tänker ofta på henne. 

En annan kompis blev kär i en äldre kille. Hon ville ha hans telefonnummer. Frågade modigt killens kompis om det. Och ja, det skulle hon få. Om hon låg med kompisen först. 

Killar som skrek hora, slyna eller madrass för att min kompis hade valt att ha sex med en av grabbarna i gänget. Och hade hon varit med en- kunde hon lika gärna vara med dem allihopa – tyckte killarna. 

Listan kan göras så oerhört tragiskt lång.

Jag själv har aldrig blivit våldtagen. Rent fysiskt. Men jag har sagt nej. Jag har sagt nej, jag vill inte. Och jag har skrikit nej, nej, nej jag vill inte, till mig själv inombords. Men ändå. Fått höra –  ”du har inget val, för nu har det gått så långt!” Gav med mig. För jag trodde att så skulle det ju vara. Tonårsjaget trodde att det var så här livet såg ut.  Jag kände mig så liten och utnyttjad. Samtidigt som jag inte ville vara en sån som lurade nån stackars kille som inte kunde ta ett nej. Det var ju honom det var synd om herregud. 

Nej! 

Jag ville inte! 

#metoo