Ibland skiner inte solen alls sådär gött inombords 

En helg på landet. Så väldigt skönt. Så väldigt välbehövligt. 

Livet. Vissa dagar lyser inte solen alls sådär mysigt och skönt inombords som man bara önskar att livet gjorde. Vissa dagar kan till och med kännas sådär in i Norden jobbiga att man bara vill dra ett skönt varmt, gammalt täcke över huvudet.  Ibland vet man varför. Ibland har man ingen aning om varför. Ibland har man pms. Ibland har man inte det. 

Då kommer frågan automatiskt. Är det nåt att skriva om då verkligen? Jo, men jag känner faktiskt att det är nåt att skriva om. För att påvisa att livet inte alls är så himla roligt jämt. Och det är är ok att det är så. Vågar jag skriva om det? Ja, varför inte! Ska jag bry mig om vad alla andra tycker? Nej, egentligen inte. Jag är ju ingen sämre människa för det. 

Jag har inte haft min bästa helg. Så kan man säga. Även om vi har fått upp en tross som räcke på nya altanen, så har jag  haft några såna där dagar. När faktiskt ingenting känns så kul. När jag kan börja gråta för vad som helst. Över vad som helst. 

Och då är det bara att låta det vara så. Livet har sina dagar. Både bra och dåliga. Alla går vi igenom dem. 

De som alltid säger att allt alltid är bra. De ljuger. Antingen för sig själva. Eller för andra. 

Säsongens första kväll i uterummet blev jättemysig. Med lite salami och ost. Och lite ljus i skymningen. Bara det kan man faktiskt börja gråta för kan jag berätta. 



Nu är det måndag. Igen. Bara att kavla upp armarna. Ta tag i livet. 

Kram kram från mig till dig.