Jaha, några söndagstankar en måndag som denna

Ja, vad ska man kalla dem egentligen? Sina sidor man inte riktigt är sådär jäkla stolt över att man besitter? Eller sidorna ”som bara kommer, dyker upp när man minst anar det”?

Sina så kallade skuggsidor.

Skuggsidor ja. Det är de där sidorna som solen inte lyser på lika starkt skulle man kunna säga. De hamnar således lite i skuggan helt enkelt. Och eftersom de gömmer sig där i skuggorna och därför blir en smula svåra att nå, så behöver man träna lite. Träna på att bli medveten om dem.

Likväl som man behöver träna fysiskt för att bli stark i sina muskler, så behöver man träna även det psykiska. För det krävs verkligen träning. För att bli ännu starkare. Och usch så himla jobbigt det är. Både att träna biceps och svettas på gymmet, och även för att se och våga ta sig an sina skuggsidor. Man kan bli Genomsvett av bara tanken faktiskt.

Men behöver man bli medveten om dem då? Nja, det behöver man ju inte. Om man inte vill. Så klart. Det är ju upp till var och en. Men jag är övertygad om att ju mer medveten man blir – desto mer ökar man förståelsen för både en själv. Men även för andra.

Att se och förstå sina egna mönster, sina egna reaktioner och vanor och sitt eget agerande. Varför smyger de sig på, de där känslorna som är så tuffa att hantera? Och när dyker de upp som gubben i lådan egentligen? Vid samma situationer? Märker man de ens? Märker bara andra? Eller kör man bara på? Och utan att förstå konsekvenser? För konsekvenser blir det. Alltid. Oavsett.

Vissa skuggsidor är lättare att acceptera känner jag. Liksom att jaha, där kom den känslan. Jag noterar den och känner den. Accepterar den. Och släpper den. Det kan bli lite jobbigt ibland men jag kan ändå leva med den. Andra är svårare. Betydligt svårare. Och mycket tuffare att hantera. För de kanske inte bara påverkar mig själv. De påverkar även de runt omkring mig.

Det absolut bästa genom att våga se och våga känna, där bland skuggorna nånstans, bland de där sidorna som kommer fram i olika situationer, är att man kan börja ta eget ansvar för dem. Acceptera att de finns. Och eventuellt jobba med dem. Göra försök till en förändring. Men då kommer nästa utmaning. Hur gör man? Man vill förändra sig, men hur i hela friden gör man då? Det är oerhört lätt att hamna i exakt samma fotspår.

Genom sin egen förändring så blir det hela liksom en kedjereaktion. För så fort man börjar förstå sig själv – så ökar förståelsen även för andras små skuggsidor. Och Kanske infinner sig känslan av att alla faktiskt gör sitt bästa – utifrån sin egen förmåga. Allas reaktioner och ageranden är summan av allas egna erfarenheter, ryggsäckar och medvetenhet. Just där och just då.

Jaha, jösses. Det blev ett långt inlägg märker jag. En av mina sidor när jag vill skriva. Det tar inte slut när så många ord vill ut. Men jag får väl inse här att ni inte orkar läsa längre om mina tankar kring det här. 🙈 Men för er som har tagit er ändå hit tackar jag ödmjukast för er tid. 🙏

All kärlek ❤️ framför allt till alla skuggsidor 🌓