Kvinnokroppen – så värd att älskas

Så värd att älskas. Så värd att omfamnas.

Och ändå har det varit en smula knepigt det där.

Från flicka formas man till en ung kvinna med allt vad det innebär. Rundare höfter och bredare bak. Bröst som knoppar och sen växer på sig. Som nybliven tonåring att förhålla sig till all denna förändring. Tufft. Hormoner som var all Over the place mest hela tiden och oron över att inte duga fanns ständigt där.

Så himla tokigt. Så ofantligt onödigt att ha lagt så mycket energi på att klanka ner på mig själv.

Samtidigt som det enda denna kvinnliga unika kropp och knopp gjorde, var att förbereda sig inför framtiden.

Egentligen helt otroligt. Vad kroppen fixar! Vilken grej!

Åren har gått. Graviditeter, förlossningar och amningar har förflutit. Tänk att kroppen har varit med om detta! Att det var det här som det förbereddes för så in i Norden där i tonåren. Såååå mäktigt. Det kan ingen mans lekamen i världen ens komma i närheten av.

Kroppens förändringar har passerat även här. Med råge. Inte bara fysiskt. Utan självklart även mentalt. Blivit bra mycket klokare. Visare. Acceptansen över mig själv. Tryggare. Lugnare. Trevligare mot mig själv.

Och nu kommer plötsligt en helt ny fas i livet. Där kroppen återigen bestämmer sig för att det är dags för ytterligare en förändring. Både fysiskt och mentalt även denna gång. En käftsmäll kan man säga. Utan att överdriva. Kroppen bestämmer. Inte jag. Kroppen bestämmer helt själv. Och hjärnan hänger inte med. Äggblåsor går på sluttampen. Östrogenet sjunker. Hormoner svajar. En kropp som gör ont. Och som sagt en hjärna som gör allt den försmäktar för att över huvud taget försöka förstå vad det är som händer.

Det är bara att försöka göra så gott man kan av situationen. Liksom gilla läget. Framför allt vara snäll. Omfamna kroppen. Älska kroppen. Ge den så mycket kärlek den bara kan härbärgera. För vad den har varit. Och framför allt för vad den är. Just nu. Och just här.

Kroppen – jag älskar dig! Du är ta mig fan bäst!

All kärlek ❤️