Min mamma. Hon är inte som alla andra mammor. För hon är just min mamma. Och jag vet. Hon finns alltid där för mig. Oavsett. Alltid.
Hon är den som när min förstfödde son fyllde ett år – grattade mig. Som en symbol för tacksamheten över att hennes barnbarn just hade fått mig som mamma. Alltså. Tårarna rinner nerför mina kinder. Min mamma.
Just nu vet jag att hon tycker att livet är en smula tråkigt – tack vare denna som det känns oändliga covid-19. Plötsligt tillhör hon riskgrupp, och med ens känner hon sig åsidosatt och begränsad – som 70 plus.
Att plötsligt inte få bestämma själv hur man efter 70 år ska leva sitt liv – är en utmaning. Men jag vet att hon är en kämpe. Som har rest och upplevt nästan hela världen.
Och jag bara älskar hur hon efter nutidens rekommendationer ändå hittar lösningar för att få uppleva en meningsfull vardag. Hon gör det så bra och jag är så stolt över henne.
Mamma – jag älskar dig ❤️
All kärlek ❤️
Life of Ingela 