Är gift med en ganska så driven man. Oftast är det bara positivt. Men ibland händer det att jag blir jävligt trött på honom. Inte på honom. Men på drivet. Ja ni fattar. Eller jo, på honom också faktiskt.
Det händer iallafall väldigt mycket. På väldigt kort tid.
Vi ska åka Halvvasan tillsammans. Bestämde vi i våras. Otroligt spännande. Han har åkt både Vasaloppet och Öppet Spår en hel del gånger redan. Han ska även åka Vasaloppet några dagar efter vårt lilla äventyr i spåret nästa år. Så han ser min debut som en liten uppvärmning kan man säga 😂
Jag är skapligt tacksam över att ha honom som serviceman inför mitt livs första Halvvasa.
Till den här helgen hade han till exempel tagit reda på att det i Kimstad utanför Norrköping nu fanns en klar konstsnöslinga på 600 meter. Den tar vi, sa han i går. Bra idé sa jag och åkte till en kollega på lite julmiddag på kvällen.
Och när jag sen kom hem hade han förberett hela alltet. Tagit fram hela min utrustning, förkortat mina stavar som var för långa, diskat midjeväskan med vätska från förra året, lagt fram lite gel, för sånt behöver lilla magen vänja sig vid, och fixat och donat. Det är min serviceman det.
Så i morse var det bara för mig att sätta på mig understället, äta frulle som redan var framställt och sen in i bilen. Som för övrigt redan var varm och gosig.
Vi var uppe i ottan. Och är man först på plats har man hela banan för sig själv. Det är sen gammalt. Men säg inte det till nån.
Där framme går de ideella krafterna från hemmaorten med pannlampor i mörkret och slänger ut salt för att spåren ska bli så hårda som möjligt inför dagens utmaningar. Det har regnat hela natten och deras uppgift är tuff. Vad skulle alla dessa föreningar vara utan alla dessa eldsjälar som ger så enormt av sig själva för att andra ska ha roligt?
Jag betalar med glädje den entréavgift de vill ha när jag vet att summan går till nåt bra. Jag har väldigt svårt att förstå de människor som försöker planka sig in, fuska, smyga, gå bakvägen allt för att slippa betala. Men utnyttja de ideella föreningarnas arenor – det vill de.
600 meter är iallafall 600 meter. Och åker man 20 varv så har man ju plötsligt rivit av 1,2 mil. Inte illa på en premiärtur på snö. Och sprillans nya lagg. Kanske finns ett litet pannben där inne trots allt.
Så tack min serviceman för allt du gör för frugan och hennes debut i Vasan.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 