Jag är uppvuxen med att man tar in och pyntar granen dagen innan julafton. Inte en dag innan. Och det var en högtidlig stund att åka runt och hitta den absolut bästa granen som råkade finnas kvar så nära jul bland de få försäljare som fanns till hands för hundra år sedan. De var inte lika många som de finns nu, kan man säga. Fanns de inte på ett ställe fick vi snällt åka till en helt annan mack i en helt annan kommun för att kanske ha turen att hitta nån där.
Väl hemma var det alltid ”pappas jäkla ansvarsområde” att sätta upp ljusslingan. Varje år. Sen fick jag o brorsan fria händer att sätta upp vad vi ville. Kan ha hänt att jag bestämde lite över vad brorsan fick sätta upp och vad han inte fick sätta upp.
När jag själv blev mamma för drygt 21 år sedan kändes det oerhört viktigt för mig att börja hitta egna rutiner i min lilla familj. Jag ville ge mina barn minnen och traditioner att själva kunna se tillbaka på och eventuellt kanske vilja föra vidare till sig och sitt.
Det har varit jättehärligt att försökt ha gett killarna en så skön känsla som möjligt inför jultiden. De har visat intresse och det har varit viktigt även för dem. Vi har verkligen gjort det tillsammans.
Men det händer nåt när åren går och ungarna blir stora. Märkligt det där.
Plötsligt en dag står jag här helt själv med en stor jäkla jullåda uppburen från förrådet. Min entusiasm och min myskänsla når på nåt sätt inte riktgt ända fram längre, känns det som.
En vänder visst ryggen till. Skyller på frukost.
En tar istället fram telefonen.
En sätter sig i soffan med armarna i kors.
Jag sätter på lite julmusik i mina försök att öka lite stämning och få alla att kanske börja känna feeling. Det går sådär.
Jag vet ju att granen är inne en smula tidigare än vad vi brukar, men det är för att den ska ut med barren före senast den 20 december.
Den rimligaste frågan när man bara ska ha gran några dagar innan jul är ju varför vi ska ha en gran över huvud taget det här året. Och den frågan har ju såklart ställts även här hemma.
Klart vi ska ha gran, brorsan ska allt få åka och hugga vår gran också, svarade maken på den frågan. 😂😂
Så klart. Ni som förstår – ni förstår.
Förra året såg granhuggardagen ut så här. Klicka här Då var det vår tur att leverera gran till hela makens sida av familjen.
Årets gran blev iallafall väldigt fin. Mycket bra val av sonen som märkte ut den redan i somras så att hans farbror lätt kunde hitta den i går bland alla andra granar på farfars gård.
All kärlek ❤
Life of Ingela 