Mössan har kommit!
Killen som hellre plockade vitsippor på sin allra första fotbollsträning tar snart studenten.
Glädjespridaren, han som får mig att le och skratta bara genom att han finns till. Glimten. Energin. Styrkan han ger mig. Värmen. Kärleken. Ryggen jag får klia. Och som jag kliar. Släpper allt. Kan klia hur länge som helst.
Killen som även ger mig en hel del gråa hårstrån genom sin ”det löser sig alltid-morsan” attityd. Men. Allt som oftast har han rätt. Allt löser sig. Man vet bara inte alltid hur. Och det är där de gråa hinner komma. Under tiden man inte vet. Men jag håller på att lära mig. Han lär mig varje dag.
Som han har väntat. Som han har längtat. Nu är det minsann inte långt kvar.
Jag är så stolt över dig, min älskade unge man!
Mössan är din, världen och framtiden likaså.