Sista dagen av 2023. Sitter i soffan på landet och läser spännande bok denna sista dag av det här året. Under filten. Och en brasa som sprakar sådär himla mysigt. Kommer på mig själv att bara sitta och titta in i elden. Och jag bara älskar den känslan. Att sitta framför brasan. Lyssna på sprakandet. Se hur lågorna rör sig och ändrar färg. Känna värmen. Rent meditativ känsla.
Egentligen ingen särskild dag. En helt vanlig söndag. Men samtidigt som den är helt vanlig, är den helt ovanlig. Årets sista dag. Ett helt år har passerat. I morgon skriver vi 2024.
Försöker summera en smula. Men det känns oerhört svårt. Första delen av året minns jag knappt. Eller så har jag på något sätt lyckats förtränga den perioden. Kanske skönast så.
Andra halvan av året började med att flytta ut ena sonen från sin hemstad och se hur han försvann in genom säkerhetskontrollen på Arlanda, för sin häftigaste tid i livet i en ny stad mitt ute i Europa.
Samtidigt som sonen levde och hittade sin nya vardag i Paris, så hände det så himla mycket hemska saker i världen. Där även Paris stod i centrum emellanåt. Då kändes det tufft att vara mamma. Och så långt borta.
Maken och jag har hunnit med att uppleva en hel del grejer tillsammans under hösten och vintern. Det älskar jag. I en, på många sätt, utmanande tid så känns det viktigt att få vara tillsammans. Få uppleva saker tillsammans. Ibland räcker det också att bara vara. Man behöver sannerligen inte hela tiden ”göra saker”.
2023 avslutades med en helt sagolik semester som jag aldrig kommer att glömma, sonen som flyttade hem till Sverige igen och själv fick jag ett erbjudande om ett nytt jobb som jag tackade ja till, och börjar på den 8 januari. Sista veckan på öppna förskolan i Ryd blev riktigt känslofull med att säga hej då till alla besökare, och jag inser, återigen, att arbetet med föräldrar och familjer är ett oerhört viktigt förebyggande jobb. Oavsett var familjerna kommer ifrån.
Så summa summarum så var väl 2023 ett ok år. Många utmaningar rent personligen för mig själv som jag över tid har behövt hantera. Och med utmaningar så kommer även lärdomar. Och jag försöker förstå vad det är varje situation vill lära mig. Varje situation och varje möte lär mig. En del läxor blir det också. För varje dag växer jag.
När världen ser ut som den gör känner jag tacksamheten än mer. Tacksamheten över mycket, men framför allt över min familj och mina vänner. Ni betyder så sjukt mycket för mig så ni kan inte ens ana.
Att veta att mina älskade vänner finns bara ett samtal bort, i både med och motgång, är en trygghet som är guld värd. Ni vet vilka ni är ❤️🙏
Endast ett par timmar kvar och jag önskar er alla ett gott slut på 2023 och en fin start på 2024. Var rädda om er och kom ihåg – det finns bara en som just du. Och du är viktig!
Jag vill även passa på att tacka er alla underbara läsare för att ni läser och även kommenterar och det gör mig varm i hela kroppen. Så ett stort tack för att ni har hängt med det här året och har jag tur kanske ni hänger med även under 2024.
Skål och all kärlek ❤️
Life of Ingela 