Hemma igen. Här har det snöat. Visst kopiösa mängder. Sonen har varit här och skottat vår uppfart tre gånger sen vi drog söderut tydligen. Tusen tack älskade son!
Blickar en smula tillbaka. På veckorna som just passerat. Vad är det egentligen som vi just har fått uppleva? Har vi ens varit där?
Dagarna gick in i varandra. Tid och rum smälte samman. Här följer en bildbonanza för den som vill och för den som känner för det. Ni andra, hoppa över.
Det kändes som om vi landade på en sagoö. Allt var så fullständigt overkligt. Från första minuten vi satte ner foten utanför det pyttelilla propellerplanet och vi blev emottagna av en egen receptionist som stod där och väntade på oss för incheckning, tills vi satte på oss skorna och det var dags att åka hem igen nästan två veckor senare.
Vart jag än tittade så var det bara magiskt och drömmigt. Ena minuten vackrare än den andra. Det kristallklara, salta vattnet. Kritvita sanden. Blå vackra himlen.
Inga tider att passa. Nästan inga mobiltelefoner. Förutom när det ösregnade en hel dag. Då var det skönt att det fanns Wi-Fi. Annars bad mest hela tiden i ett vatten som var helt kristallklart, varmt och superhärligt. Ingen trängsel. Nånstans. Inga som således var uppe i ottan och ”paxade” platser. Fanns plats åt oss alla. Välkrattade gångar. Vita dukar längs strandkanten. Stekhet sol. Enbart ”newcomers” satt i solen sin första måltid. För det gjorde man bara en gång nämligen. Sen satt man i skuggan.
Vinprovning en kväll. En vinprovning i vattenbrynet som vi gärna ville vara med på. Och det gjorde vi helt rätt i!
Jösses, vilken upplevelse det blev! Det också.
Att få stå där med fötterna i det maldiviska varma vattnet och bli serverad olika gudomliga viner av en ägare till flera vingårdar i södra Frankrike. Allt under en himmel som sprakade i en hel kavalkad av vackra färger.
Och så fler sagolika kvällar. Med ännu flera magiska färger. Hur var det ens möjligt? Färger som förändrades vid varje andetag. Enastående vackert.
Lugnet. Stillheten. En helt egen liten bubbla. Efter en vecka hörde vi ett annat par prata svenska. Annars var det bara vi från Sverige.
Och efter nästan 14 dagar så var det dags att ta fram påsen som våra skor låg i. Där hade de legat och gosat till sig i värmen sen vi satte ner foten på ön två veckor tidigare.
En rackarns upplevelse och jag känner en sån enorm tacksamhet för detta 🙏
All kärlek ❤️
Life of Ingela 