Månad: december 2023

Årets julafton är till ända. Nu dagarna efter, bara ett skönt lugn.

Julafton. Herregud! Tänk att en dag på året kan vara så oerhört sprängfylld med så många olika känslor. Ibland till och med på en och samma gång.

Förväntan, glädje, nyfikenhet, lycka, kärlek och tindrande ögon. Men kan också innebära känslor så som skuld, skam, stress, saknad, oro, klump i magen och rädslor.

Så många måsten och så många ”men så här har vi alltid gjort”. Tankar och känslor om hur en jul ”borde” se ut. Andras förväntan. Sin egen önskan. Om ens eget välmående krockar med andras förväntan. Vad händer då? Så lätt att tänka vad alla andra ska tycka om jag väljer att gå min egen väg. Är det accepterat? Blir man utesluten? Räknas man ändå?

Att våga göra något annat än det som förväntas kräver mod och styrka. Att våga gå emot det som ”alla andra” tycker, är modigt och starkt. Att våga göra julen till det som man själv mår bra av är en lång och krävande väg.

Som tur är kan man fira jul på så oändligt många olika sätt. Man behöver verkligen inte göra som man alltid har gjort. Man behöver sannerligen inte göra som alla andra förväntar sig. Det finns inget rätt sätt att fira jul på. Och således inte heller något fel sätt. Absolut viktigaste är att hitta ett sätt att fira på där man mår så bra man bara kan.

Oavsett vad andra säger. Eller tycker.

All kärlek ❤️

Hemma igen. Här har det snöat. Visst kopiösa mängder. Sonen har varit här och skottat vår uppfart tre gånger sen vi drog söderut tydligen. Tusen tack älskade son!

Blickar en smula tillbaka. På veckorna som just passerat. Vad är det egentligen som vi just har fått uppleva? Har vi ens varit där?

Dagarna gick in i varandra. Tid och rum smälte samman. Här följer en bildbonanza för den som vill och för den som känner för det. Ni andra, hoppa över.

Det kändes som om vi landade på en sagoö. Allt var så fullständigt overkligt. Från första minuten vi satte ner foten utanför det pyttelilla propellerplanet och vi blev emottagna av en egen receptionist som stod där och väntade på oss för incheckning, tills vi satte på oss skorna och det var dags att åka hem igen nästan två veckor senare.

Vart jag än tittade så var det bara magiskt och drömmigt. Ena minuten vackrare än den andra. Det kristallklara, salta vattnet. Kritvita sanden. Blå vackra himlen.

Inga tider att passa. Nästan inga mobiltelefoner. Förutom när det ösregnade en hel dag. Då var det skönt att det fanns Wi-Fi. Annars bad mest hela tiden i ett vatten som var helt kristallklart, varmt och superhärligt. Ingen trängsel. Nånstans. Inga som således var uppe i ottan och ”paxade” platser. Fanns plats åt oss alla. Välkrattade gångar. Vita dukar längs strandkanten. Stekhet sol. Enbart ”newcomers” satt i solen sin första måltid. För det gjorde man bara en gång nämligen. Sen satt man i skuggan.

Vinprovning en kväll. En vinprovning i vattenbrynet som vi gärna ville vara med på. Och det gjorde vi helt rätt i!

Jösses, vilken upplevelse det blev! Det också.

Att få stå där med fötterna i det maldiviska varma vattnet och bli serverad olika gudomliga viner av en ägare till flera vingårdar i södra Frankrike. Allt under en himmel som sprakade i en hel kavalkad av vackra färger.

Och så fler sagolika kvällar. Med ännu flera magiska färger. Hur var det ens möjligt? Färger som förändrades vid varje andetag. Enastående vackert.

Lugnet. Stillheten. En helt egen liten bubbla. Efter en vecka hörde vi ett annat par prata svenska. Annars var det bara vi från Sverige.

Och efter nästan 14 dagar så var det dags att ta fram påsen som våra skor låg i. Där hade de legat och gosat till sig i värmen sen vi satte ner foten på ön två veckor tidigare.

En rackarns upplevelse och jag känner en sån enorm tacksamhet för detta 🙏

All kärlek ❤️

Ja, herregud. För att summera de här första dagarna på vår semester så är det just – herregud!

Vi landade med det lilla och väldigt högljudda propellerplanet här på den pyttelilla, men magiska ön Moofushi för ett par dagar sen.

Och det är inte klokt hur tidsförvirrningen kan slå till med en sån kraft att jag fullständigt har tappat både tid och rum. Vet inte vilken dag det är och jag har ingen om vad klockan är. Mer än att vi just nu ligger fem timmar före Sverige.

Ön är så liten så vår resort är den enda resorten på hela ön. Inga asfalterade vägar. Endast sand, sand och åter sand. Och så lite bryggor ut mot vårat boende.

Känslan är att vi gör ingenting, men ändå får jag uppleva allting. Och tiden går så oerhört fort. Allt vi gör går i ultrarapid och ändå har det gått en timme bara sådär.

Vattnet är kristallklart och det är cirka 27 grader varmt. Babysharks simmar vid strandlinjen. Även sett tre manta simma vid stranden. Maten är fantastisk lagad av grymma kockar. Vinet blir serverat av väldigt trevliga sommelier vid middagstid. Servetten blir lagd i knät av leende servitörer. Sand mellan tårna hela tiden. Varmt och skönt. Även i skuggan. Går ut och snorklar vid revet som ligger precis vid stranden. Äter lite till. Tar en läskande drink.

I dag har vi varit ute på snorkeltur med guide. Personligen en rejäl utmaning för mig som har respekt för både öppet och djupt vatten, samt åksjuka. Med postafen i kroppen så försvann åtminstone den ena utmaningen. De andra två har jag fått jobba hårt med idag. Stort tack till vår guide som jag anförtrodde mig åt och som bara sa ”inga problem, jag tar hand om dig. Och du håller koll på mig!” Och det gjorde han verkligen. Så jag bara gjorde’t! Hoppade rakt ner i det stora turkosa vattnet som var så stort och så djupt. Och sen snorklade jag. För allt vad bikinin höll.

Och där under vattenytan, där visade sig en helt ny värld. Otrolig upplevelse! Det var som att simma i ett akvarium med alla möjliga olika färger och former på alla möjliga olika fiskar. Och så oändligt många fiskar! En hel värld som har en helt egen färgpalett.

Och så en del branta stup att hålla koll på så klart. Herregud, jag var så jäkla nära de där stupen att jag blir stolt över mig själv.

Jag har simmat med Nemo, Gill och Doris. Jag har simmat med havssköldpaddor och hajar. Jag har fått se delfiner och en stor manta.

Så hur ska jag då kunna summera de första dagarna? Jag vet faktiskt inte. Det går knappt med ord ens beskriva varken den här platsen eller den här upplevelsen.

Nu tar vi kväll.

All kärlek ❤️