Tack för att jag får vara en del i ert liv 🫶

Man måste ju bara älska födelsedagar som räcker hur länge som helst. Har man tur kanske rent av i flera år.

Äntligen fick vi till en helg som funkade för oss båda två. Ni vet, livet kommer ibland emellan och veckorna blir plötsligt månader. Men äntligen skulle min 50 årsdag firas!

Jag kom körandes hem till deras nya boende, som inte alls är nytt längre faktiskt. Men alldeles nytt för mig. Och där stod de båda två innanför tröskeln med öppna armar. Sååå himla gott! Att få krypa in i deras famnar. Hon och jag har känt varandra sen vi båda två jobbade på Bylekolan i Täby Kyrkby när vi var ungefär 22-23 år. På den tiden då vi stängde krogarna tillsammans. Ja jösses! Det gör vi inte längre. Hon är min äldsta sons gudmor och vi har alltså känt varandra längre än vad vi inte har känt varandra.

Champagne, italiensk afton på restaurang och så julmarknad efter julmarknad. Hemmamys efter snöstorm med film, filt o gofika. Beercanchicken, tända ljus och vin. Och en film till.

Och ni vet känslan – när man helt och fullt bara kan vara sig själv. Känslan när inga frågor är för knasiga eller dumma. Man kan säga precis det man vill, när man vill, utan att känna sig varken dömd eller bedömd utifrån prestation, okunskap eller annat.

Och det är så jäkla skönt att ha fyllt dessa 50 anrika år. För ju äldre jag blir, desto mer noga blir jag med vilka sammanhang jag väljer att delta i. För Gud så skönt det är att umgås där det är lätt att öppna munnen. Utan att behöva tänka sig för om det är ok eller inte. Om vad och hur de andra ska tycka eller tänka.

Att hitta sitt eget sammanhang, där man känner att man duger, precis för den man är och för den man faktiskt inte är – det mina vänner är livets liv. Att tycka om den man själv blir i rätt sällskap.

Så ett stort tack Tesse och Johan för en helt fantastisk helg tillsammans med er. Kommer att minnas detta med så mycket värme och med så mycket kärlek 🫶

All kärlek ❤️