Nyfiken och vill lära

Jag är nyfiken och jag vill utvecklas. Jag vill utvecklas och växa och lära mig att förstå det som sker runt omkring mig. Jag vill försöka förstå det som sker runt omkring mig och jag vill försöka förstå varför jag är som jag är, och varför jag blir som jag blir i vissa situationer.

Jag inser att vi alla uppvisar ett inlärt beteende, beteenden som vi har byggt upp under flera års tid, säkert ända från barndomen. Bland flera inlärda mönster så finns ett beteende som vi oftast använder som ett försvar. Ett försvar som vi tror och hoppas ska skydda oss själva mot fara, skuld eller skam. Eller som ett försök att lägga just skulden o skammen hos nån annan. För att slippa ta ansvaret själv. Och varför man inte vill ta ansvar för sin egen del beror ju på massor av olika saker, men oftast för att man inte vet hur man ska hantera den känslan. För det krävs träning. Massor av träning. För precis som att träna och få resultat på sina biceps, behöver även detta träning. Att först identifiera, och sen omfamna känslan som det innebär att ta ansvar, vare sig det handlar om tex skuld, skam, ilska eller rädslor. Eller att bara våga sätta sina egna gränser.

Och det är just här. När man vågar gå inåt, vågar se sig själv och faktiskt vågar ta steget mot eget ansvar. Det är just här som man börjar växa. Blir medveten. Kanske att man till och med växer så mycket att omgivningen försiktigt börjar kommentera att ”oj vad du har förändrats”. En mognad som ger ringar på vattnet där man enbart har ansvar för sig själv och där andras beteende får stå för dem. Om förändringen inte passar dem.

Lärdomen om att andras beteende inte alltid handlar om just mig är stark. Utan vad de själva kämpar med från sina egna ryggsäckar som de bär på med oläkta sår och trauman. Men som projiceras på den de har framför sig.

Jag försöker dagligen jobba med det här. Jag hamnar i situationer som jag försöker lära mig av varje dag. Framförallt i mötet med andra människor. Under vissa perioder kommer läxorna lite väl generöst och jag hinner knappt landa innan nästa läxa väntar runt hörnet.

Jag är nyfiken och jag är intresserad. Jag vill utvecklas. Jag vill växa och jag vill lära. Jag vägrar stagnera. Jag försöker förstå, förstå och åter förstå så himla mycket att jag ibland vet varken ut eller in.

Jag vill ju såklart också bli förstådd. Både av andra. Men framförallt mest av mig själv.

Förstår ni hur jag menar? 🤷‍♀️

All kärlek ❤️