Vi gjorde’t đŸ„‡

Helt otroligt! Vi gjorde det verkligen! Jag gjorde det verkligen! Den sÄg man absolut inte komma för precis ett Är sedan.

Och det var sÄ hÀr det började. För den som Àr lite nyfiken pÄ hur en tanke plötsligt blev till handling.

I januari förra Äret stod jag pÄ skidor första gÄngen pÄ ca 40 Är. Sist jag hade stÄtt pÄ ett par lagg var med pappa i skogarna i TÀby Kyrkby i typ 8 Ärs Äldern. Nu gÀllde en nÀtt slinga pÄ ungefÀr 1 km konstsnö uppe pÄ Vreta Klosters golfbana.

NÀr jag tog mig an den dÄ för mig vÀldiga nerförsbacken i bakgrunden pÄ bilden ovan, satte jag mig för sÀkerhetsskull pÄ rumpan halvvÀgs ner dÄ jag sÄg andra framför mig alldeles för nÀra. Gubevars vad snabbt jag tyckte det gick.

Men det gick bÀttre och bÀttre. Jag var uppe pÄ banan rÀtt mÄnga gÄnger under januari och februari. Fick liksom blodad tand ÀndÄ.

Maken laddade under den hĂ€r tiden för Öppet SpĂ„r det Ă„ret. Han mĂ„ste ha laddat vĂ€ldigt bra för de nio milen mellan sĂ€len och Mora drog han av pĂ„ 6 timmar och 24 minuter. Det gick sĂ„ jĂ€kla fort att hans servicekvinna knappt hann med att Ă„ka bil mellan kontrollerna.

Snacket om Vasaloppet var pĂ„ sĂ„ sĂ€tt igĂ„ng kan man sĂ€ga. Ska du inte hĂ€nga pĂ„ nĂ€sta Ă„r? Du och jag – tillsammans!! Men nej! Aldrig i livet att jag skidar i nio mil, svarade jag tvĂ€rsĂ€kert. Det Ă€r ju helt sjukt!

Plötsligt hörde jag mig sjĂ€lv sĂ€ga – vi kanske kan köra Halvvasan istĂ€llet? Maken hade anmĂ€lt oss innan jag hann blinka.

Vi skulle göra den hÀr resan tillsammans. SÄ himla roligt. Eller ja, helt Àrligt. SkrÀckblandad förtjusning. Vad i hela friden hade jag gett mig in pÄ? Med kanske sammanlagt 3 mil pÄ skidor i kroppen.

TrÀningen skulle sÄledes börja. BÄde tillsammans och enskilt. Ibland hade jag Àven sÀllskap av Àldste sonen.

Det bidde en del löpning. Backe upp och backe ner. Och den hÀr! Den hÀr har man ju blivit lite kompis med under tiden. StÄ och dra.

Och sÄ en del styrka pÄ gymmet sÄ klart.

Plötsligt blev det enligt kalendern vinter. Som vi hade vĂ€ntat pĂ„ den. Äntligen skulle jag fĂ„ börja anvĂ€nda mina nyinköpta Atomic Redster. Tjoho! Men snön kom ju för sjutton aldrig. What so Ever!

SÄ vi bestÀmde oss för att jaga snön istÀllet. Vi Äkte helt enkelt pÄ trÀningslÀger dÀr vi trodde att snön fanns. Mora. Men inte dÀr heller fanns nÄn snö. SÄ vi fick dra vÄr kos till Orsa Grönklitt.

Det blev helt enkelt aldrig nĂ„n vinter den hĂ€r sĂ€songen. Det gick typ frĂ„n höst till vĂ„r pĂ„ direkten. Skulle det ens bli nĂ„n Vasaloppsvecka det hĂ€r Ă„ret? FrĂ„gorna var mĂ„nga. Skulle Vasaloppsorganisationen kunna fĂ„ ihop det? I Eldris hĂ€ngde Ekströmshinkarna med slevar i vĂ€ntan pĂ„ att fylla muggar med blĂ„bĂ€rssoppa. Loppet nĂ€rmade sig och vĂ€derapparna anvĂ€ndes flitigt kan jag sĂ€ga. Vad skulle det bli för vĂ€der? Skulle hela alltet stĂ€llas in? Eller skulle de kunna rĂ€dda nĂ„got av loppen iallafall? SĂ„g hur tjejerna fick slita i lördagens Tjejvasa i regn och bara vattenspĂ„r, och blev en smula fundersam. Till slut fick Ă€ven vi klartecken för Vasaloppet 45, fd Halvvasan. SĂ„ vi drog norrut. Kom upp dagen innan. KĂ€nde atmosfĂ€ren. HĂ€mtade ut nummerlapparna. Kollade lĂ€get vid mĂ„lgĂ„ngen. Tog emot grannen som just kom Ă„kandes under portalen i sin sista del av En Svensk Klassiker genom att Ă„ka Öppet SpĂ„r. Grattis Kjella! Fick en överraskningslĂ„da av en kompis som det stod ”öppnas i bilen pĂ„ vĂ€gen” pĂ„. Tack snĂ€lla du! Och sĂ„ blev det tisdag morgon. Herregud sĂ„ himla nervöst. Startplats Ă€ndrades frĂ„n Oxberg till evertsberg Pga för lite snö runt Oxberg. Och precis efter evertsberg vĂ€ntade en lĂ„Ă„Ă„Ă„ng utförslöpa hade jag fĂ„tt tydlig information om. Den hade jag respekt för. Starta mitt lopp med stans vurpa hade jag verkligen ingen lust med dĂ„ vĂ€dret hade lovat hĂ„rda och isiga spĂ„r. 09.30 slĂ€pptes vi ivĂ€g. Och hej vad det gick undan. Det var bara att hĂ„lla ordning pĂ„ skidspetsar och stavar och surfa pĂ„ vĂ„gen. Och sen be till gudarna att ingen stackare hade ramlat framför en.
Kontrollen i Oxberg. Kommer nog aldrig nĂ„nsin i hela mitt liv köra en mil sĂ„ snabbt som jag gjorde till denna kontroll. Jösses! Efter Hökberg började kroppen kĂ€nna av vad den höll pĂ„ med. Eller vad hjĂ€rnan hade bestĂ€mt vad den skulle hĂ„lla pĂ„ med. Bara att bita ihop. NĂ€r vi hade passerat sista kontrollen i Eldris var det bara 9 km kvar. DĂ„ visste jag att jag hade klarat det. Heeela kroppen knottrades. Och ögonen fylldes av okontrollerbara tĂ„rar. Jag ville bara skrika rakt ut grabbar – mams klarade det! Upploppet i Mora. Obeskrivlig kĂ€nsla. Under portalen I fĂ€ders spĂ„r för framtids segrar pĂ„ finfina 3,29,08. Anders landade pĂ„ 3,29,09. Den sekunden Ă€r oerhört viktig. âœŒïžđŸ˜‚

Skönt att fÄ se hans framsida efter att i 210 minuter bara ha fÄtt sett baksidan.

Tack för den hĂ€r upplevelsen ❀ Vi gjorde det tillsammans!

Och ett stort, stort tack till alla som har peppat oss ( lÀs mig ) under vÀgens gÄng. Det har betytt oerhört mycket och jag Àr sÄ tacksam över att ni finns.

All kĂ€rlek ❀

Ps.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s