Barnen står visst som spön i backen här under en vecka i september månad.
”Jaha, men då vet jag vad ni brukar göra i december”, skrattade barnmorskan när jag skrev in mig för min andra graviditet med beräknad förlossning även den i september.
”Ja, fnissade jag tillbaka. Iallafall kring lucia och vid jul!”
Och så var liksom den isen bruten, kan man säga.
Nio månader senare.
Två timmars värkarbete pågick. Två timmar och en kvart gick. Precis när det var dags för min barnmorska att åka hem för kvällen ändrade värkarna karaktär. Hon kände efter – öppen 8 cm. Nästa värk krystar du!
Och som jag krystade. Av hela min enorma kontrollerade kraft. Hon sprang ut i korridoren skrek – jag föder här inne nu. Hon kom tillbaka fort som attan, en krystning till och den efterlängtade lille killen var ute som en raket 21.17 ( och två minuters övertid för denna underbara barnmorska, vilka hjältar de är ).
Dagen efter låg Calle i sin lilla plastvagn när en sköterska kom in i rummet. Hon frågade om amningen hade kommit igång och jo, det hade den allt. När vi stod där o småpratade lite så kräktes han plötsligt en smula.
Det här är inte ditt första barn förstår jag, sa hon. Nej, det var det ju inte. Det var mitt andra.
Ja jag förstod det, för hade det varit ditt första hade du blivit väldigt orolig över att ditt barn just hade kräkts. Men det blev du inte. Du är lugn.
Sedärja!
Jaha. Då var man helt plötsligt en lugn tvåbarnsmorsa. Och livet blev sig aldrig mera likt en gång till, kan man säga.
Och killen som hade sån kraft ut i världen fyller alltså idag hela 20 år! Ingen tonåring längre. Heeeelt otroligt!!
Nu styr du ditt eget liv, älskade barn. Med allt vad det innebär.
Stort grattis älskade unge, våran fina unga man, på din 20 åriga födelsedag! Och stort tack för att även du valde just oss som dina föräldrar ❤️
Glädjen och lyckan som värmer i mitt bröst finner inga som helst gränser!
All kärlek ❤️
Life of Ingela 